Nolhaga koloniträdgårdar

Nolhaga koloniträdgårdar i Alingsås ligger fantastiskt vackert mellan Nolhaga berg, den vindlande Säveån som rinner ut i Mjörn och Nolhaga slott.

Som ett bidrag till folkhushållningen under andra världskriget beslutade Alingsås drätselkammare 1943 att det så kallade Pipgärdet vid Nolhaga skulle avsättas till kolonilotter. Genom annons i tidningen ville man locka kolonister att ansöka om en odlingslott och våren 1944 kunde de nya kolonisterna börja odla sina lotter, som i storlek varierade mellan 200 och 500 m2.

Nolhaga koloniförening bildades 1944 på initiativ av Edvin Johansson, som i en tidningsartikel i Ny Tid 1950 berättar om hur bildandet av föreningen gick till och om den första tiden.

Koloniföreningen bildades vid ett möte vid en dikesren vid Nolhaga berg. Syftet med föreningen var att tillvarata kolonisternas gemensamma intressen. Efterhand blev odlarna fler och 1950 var det 208 kolonister i Nolhaga.

Vattenfrågan kom under lång tid att bli en av de viktigaste, liksom frågan om stugor skulle byggas. Båda frågorna blev ganska laddade. När det gällde stugor hade kommunala myndigheter föreslagit att det skulle placeras en stuga med fyra rum i hörnen där fyra lotter möttes. Detta föll inte kolonisterna på läppen så de som efterhand byggde stugor gjorde det efter eget huvud.

Koloniområdet är indelat i kvarter med huvudgator och tvärgator. Från början fanns det en festplats centralt i området, men när staden 1952 började planera ett reningsverk nere vid Mjörn sades kolonister upp. 

Anläggandet av reningsverket startade 1956 och festplatsen iordningsställdes till kolonilotter. Dessutom fick man använda mark längs Parkgatan ned mot det så kallade tropikhuset.

För kolonisterna kom vatten under lång tid att stå högt på önskelistan. Området består av lätt sandjord, som lätt torkar ut. Det fanns tidigt en underdimensionerad vattenledning i norra delen av koloniområdet. Den gav inte så mycket vatten ifrån sig när det vattnades i den då omfattande Alingsås trädgård. Kolonisterna skickade många skrivelser till stadsfullmäktige Alingsås med böner om en bättre vattenledning, men fick inte så många svar. 1950 erbjöd sig föreningen att själv ordna vatten, men långbänken fortsatte. Föreningen beslutade på ett allmänt möte 1957 att själv lägga ner ledningar och man fick ett löfte från stadens myndigheter om att få material och anslutning till vattennätet, men arbetet fick kolonisterna själva utföra.

Text och foto A.-L. Gerdin