EU:s förordning om invasiva arter

Den 1 januari 2015 trädde en EU-förordning om invasiva främmande arter i kraft och sedan augusti 2016 finns det en förteckning över vilka arter (djur och växter) som måste begränsas i alla EU:s medlemsländer. De växter som finns i denna unionsförteckning får inte importeras, odlas och sättas ut i naturen.

EU-listan

Vetenskapligt namn

Svenskt namn

Alternanthera philoxeroides

   -

Asclepias syriaca

Sidenört

Baccharis halimifolia

Saltbaccharis

Cabomba caroliniana

Kabomba

Eichhornia crassipes

Vattenhyacint

Elodea nuttallii

Smal vattenpest

Gunnera tinctoria

Röd jättegunnera

Heracleum mantegazzianum

Björnloka

Heracleum persicum

Tromsöloka

Heracleum sosnowskyi

Bredloka

Hydrocotyle ranunculoides

Flytspikblad

Impatiens glandulifera

Jättebalsamin

Lagarosiphon major

Afrikansk vattenpest

Ludwigia grandiflora

Storblommig ludwigia

Ludwigia peploides

Krypludwigia

Lysichiton americanus

Gul skunkkalla

Microstegium vimineum

Japanskt styltgräs

Myriophyllum aquaticum

Storslinga

Myriophyllum heterophyllum

Kamslinga

Parthenium hysterophorus

Flikpartenium

Pennisetum setaceum

Fjäderborstgräs

Persicaria perfoliata

Gisselört

Pueraria lobata

Kudzoböna

Med den nya EU-förordningen införs ett omfattande system för hela EU för att tackla problemet. Utgångspunkten är en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Det är en förteckning över prioriterade arter för vilka det bedöms nödvändigt med EU-åtgärder för att kunna hindra, minimera och mildra de negativa effekter som de medför. …

För arterna på unionsförteckningen måste alla medlemsstater genomföra åtgärder för att: (1) förebygga nya introduktioner (2) främja tidig upptäckt och snabb utrotning av nya förekomster och (3) hantera de arter som redan fått bred spridning. Med andra ord så kan EU-reglerade arter inte längre avsiktligt hållas, transporteras levande, tillåtas föröka sig eller släppas ut. Om en ny population upptäcks så måste den utrotas, men om en art redan har stor spridning i ett medlemsland så ska hanteringsåtgärder sättas in.

Varför saknas några mycket välkända invasiva främmande arter på unionsförteckningen, t.ex. parkslide?

Några välkända invasiva främmande arter är inte med på nuvarande EU-förteckningen, antingen för att det saknades riskbedömningar för dem, att riskbedömningarna som fanns saknat information som krävs enligt förordningen eller för att det saknades underlag för att bevisa att arten uppfyller kriterierna för att listas. Exempelvis så var riskbedömningarna för jätteloka och nilgås inte kompletta när den första unionsförteckningen togs fram, men sedan dess har de uppdaterats. Exempel på arter med en fullständig riskbedömning, men med otillräckliga bevis för att de uppfyller kriterierna för listning enligt artikel 4.3 och 4.6 är parkslide och malörtsambrosia. För den senare var det inte tillräckligt belagt att en listning faktiskt skulle ge tillräcklig effekt. Genomförandekommittéen beslutade följaktligen att en listning inte skulle vara tillräckligt effektiv.

Vad gäller för privatpersoner som har invasiva främmande växter av unionsbetydelse i sin trädgård? Många känner inte till namnen på alla sina växter och än mindre om de är listade eller inte.

Växter som är vanligt förekommande i trädgårdar kommer att betraktas som etablerade eftersom det är mycket svårt att förhindra att de förökar och sprider sig (t.ex. frön som flyger i luften). Medlemsstaterna måste genomföra lämpliga åtgärder för att hantera spridningen t ex kunskapshöjande informationskampanjer.

Naturvårdsverkets ”Svarta lista”

Jättebjörnloka

Snöbär

Växten innehåller ämnen som har irriterande egenskaper. De gulvita bären lockar till förtäring, men förgiftningar hos barn är ovanliga

Såpnejlika

Såpnejlika är en gamla medicinal- och hushållsväxt. Förr användes den istället för såpa när man tvättade kläder, eftersom dekokten av den söderskurna roten löddrar. Den sades också hjälpa mot gikt och gulsot och rena blodet.

Jättebalsamin

Blå bolltistel

Storbladig murgröna

Blomsterlupin

I Sverige har förvildade lupiner på senare år fått sådan spridning att de lokalt anses hota den biologiska mångfalden. Detta gäller såväl i fråga om andra växter som andra insekter, då de tränger ut ängsblommor och insekter längs vägkanterna dit dessa i sin tur sökt sig då ängsmarker under andra halvan av 1900-talet planterats med skog.

Lupinen är en invasiv art vilket innebär att den har transporterats till Sverige, etablerat sig här och nu tränger undan befintliga arter. – Konsekvensen blir att vi får betydligt färre arter. Vackra fjärilar och blommor som vi gillar försvinner, säger Anna Lejfeldt-Sahlén. Lupinerna sprider sig ofta från trädgårdsodlingar men ska du odla den får du se till att den inte sprider sig. Den konkurrerar ut allt annat.

Parkslide

Parkslide, Fallopia japonica, är en främmande art i landet som kan sprida sig snabbt och orsaka stora skador. Dess rötter och underjordiska stammar växer snabbt och kan tränga igenom asfalt, dränering, betong och avlopp. I Storbritannien är försäljning och spridning av parkslide förbjuden och den hanteras som farligt avfall.

Plantera inte parkslide i din trädgård.

  • Slå inte med hackande redskap, små delar av stammen kan slå rot och ge upphov till nya plantor.
  • Flytta inte jordmassor där parkslide finns eller har funnits.
  • Kompostera inte rötter eller växtdelar.
  • Minsta lilla rotbit som slängs ut i naturen kan bilda ett nytt bestånd.

Malörtsambrosia

Malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia) är ursprungligen från Nordamerika och spreds till Europa under 1900-talet, dels med utsäde, dels med amerikanska trupper under de båda världskrigen. Kärnområdet i Europa är Ungern, och i viss utsträckning Frankrike, men arten har spridit sig även till norra Italien samt Kroatien, Serbien med flera länder i östra Europa. Enligt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) ger malörtsambrosia upphov till hösnuva, ögonirritation och även astma. Symptom kan uppstå redan vid låga nivåer av pollen. I Nordamerika uppges den vara den främsta källan för pollenallergi och i Centraleuropa är stora delar av befolkningen allergiska mot malörtsambrosian. I en studie i Milano-området var 14 procent av de undersökta personerna allergiska mot arten, och av de med allergisymptom led 40 procent av astma. Malörtsambrosian är också ett allvarligt ogräsproblem i grödor som majs och solrosor i många europeiska länder.

Praktlysing

Rönnspirea

Häggmispel

Vresros

Liten fingerborgsblomma

Robinia/Falsk akacia

Sjögull

Skogsklematis

Vissa växter ska man vara försiktig med eftersom de sprider sig väldigt snabbt. Till exempel:

Prästkrage –

den vanliga vilda sorten.

Akleja –

den blå vanliga sorten frösår sig mycket snabbt.

Parksallad –

förväxlas lätt med cikoria, men sprider sig mycket kraftigare.

Knölklocka –

vacker blåklocka med pålrot som är svår att bli av med.

Vintergröna –

breder ut sig väldigt snabbt.

Brunnäva –

fröar av sig

Gullris

Klipp av fröställningarna innan fröna flyger iväg