Våld i hemmet, den plats man ska vara som tryggast. 

Definitionen av våld i nära relation är när våldsutövaren är någon den våldsutsatta har en nära och förtroendefull relation till. Att bli utsatt för våld av någon man tycker om blir väldigt konstigt. Det gör något med en. Att inte kunna vara trygg i sitt eget hem. Oro för vad som har skett, och vad som kommer att ske! Det är viktigt att få uttrycka sig hur man har det, med egna ord. Det är viktigt att bli trodd (då det finns tillfällen då du inte ens tror dig själv). 

Vad är definitionen av våld? 

”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill”. 

Våld förknippas ofta med fysiskt våld, det finns fler former av våld som är viktigt att uppmärksamma. 

 Fysiskt våld - Fysiskt våld kan innebära knuffar, drag i håret, örfilar, slag, slag med tillhygge, sparkar, stryptag mm. Även vansinnesfärder/omkörningar i bil räknas in här, det verkar vara ett populärt sätt att ta till för att skrämma en bredvidsittande partner 

Psykiskt våld (vanligast förekommande) - Psykisk misshandel är mer subtil och minst lika traumatiskt som fysiskt våld. All misshandel handlar om makt och kontroll, vid psykisk misshandel används istället för slag olika metoder för att förolämpa, kritisera, skrämma, förlöjliga, underminera och straffa. Det psykiska våldet är svårare att se, det är svårare att prata om då det ofta är subtilt, svårt att sätta ord på och det smyger sig på. 

Sexuellt våld - Sexuellt våld kan innebära olika former av sexuellt påtvingade handlingar såsom att tvingas att se på pornografi, samlag utan samtycke, tjatsex, sexuella trakasserier samt att använda ett sexuellt kränkande språk. 

Matriellt våld - Det kan innebära förstörelse av saker som betyder mycket för dig, stöld av dina personliga tillhörigheter som möbler och värdesaker mm. Våld mot husdjur ingår även under materiellt våld. 

Ekonomiskt våld - Ekonomiskt våld kan innebära att ta kontrollen över någons ekonomi och vägra ge personen insyn. 

Latent våld - hotet om våld som “ligger i luften”, hotfullt kroppsspråk, blickar, gå hotfullt nära mm. Begränsar och kontrollerar dig som utsätts. 

25% av Sveriges kvinnor utsätts för våld i nära relationer!

PTSD- utvecklas 3-4 ggr oftare hos kvinnor som lever med våld i nära relation.

Viktiga inslag är kontroll, isolering, växling mellan våld och värme i relationen, att du tar över din partners värderingar av dig liksom att du skulle vara våldets orsak.

Växling mellan våld och värme är också ett välkänt effektivt inslag i tortyr och nedbrytning av krigsfångar.

Fas 1 – Kontroll

Hur kontrollen succesivt ökar

Exempel:

• Hämtar och skjutsar till olika aktiviteter
• Du får tips på hur du ska sköta/planera ditt liv, hur du ska klä dig, prata mm, indirekt kritik förklätt i viljan om ditt bästa
• Du får synpunkter på vem du träffar ”eftersom du är så mycket bättre än dem”.
• Din partner vill inte själv umgås med dina vänner och familj, vilket försvårar för dig som utsätts.

Allt kan i början verka som omtänksamhet och kärlek, lite ”gullig ” svartsjuka. Men sammantaget är det kontroll och makt. Det handlar om att man styr och kontrollerar en annan människa.

• Din partner börjar utöva verbalt våld i form av ständig kritik eller ignorerande, i syfte att bestraffa
• Att bli ständigt ignorerad och kritiserad av den du lever med är psykiskt nedbrytande
• Det trappas upp med nedsättande kommentarer och språkbruket blir grövre:

 Andra exempel på nedbrytande beteende.

• Hen gömmer saker för dig så att de inte hittas när de behövs, sen kan hen ”hitta” dem.
• Personen gör narr av dig och har roligt på din bekostnad.
• Personen trycker ner dig och berättar om dina fel och brister.
• När du berättar att det faktiskt sårar dig får du höra – äh du är så känslig eller – du överreagerar, eller – var inte så lätt stött, eller – det var bara ett skämt
• Du får höra att så som du känner är ”fel”
• Du får höra att ditt beteende inte är OK.
• Du får aldrig en ursäkt utan det är alltid du som gjort fel, startat bråk mm.
• Du blir behandlad som du inte är kapabel utan den andra personen ”vet vad som är bäst för dig”
• Den andre personen intar offerrollen och stackars mig attityden och behöver på så sätt inte ta ansvar för sitt eget beteende och sina egna handlingar.
• Din upplevelse av en situation förkastas, det går inte att diskutera, reda ut eller få ett avslut på vad som hände.
• Blir du arg eller upprörd vänds det emot dig, som ett ”bevis” på att du är knäpp, galen eller irrationell. Om det behövs används detta ”bevis” inför omgivningen, vilket stärker hens egna ”fläckfria personlighet” och ger dig mindre trovärdighet.

Nu har din partner skaffat sig kontroll och makt över dig som utsätts, hen har befäst att det är hen som bestämmer och du måste anpassa dig. Härifrån om det inte skett tidigare kan det första fysiska våldet komma, slag, strypgrepp, knuffar, puttar mm. Att vandalisera föremål, möbler eller slå sönder saker är också fysiskt våld, här ingår också våld mot husdjur.

 Fas 2 – Isolering

Dina gränser flyttas fram och suddas ut. Våldet och det kränkande beteendet trappas upp. Till slut finns inga gränser kvar, sådant som inte skulle varit möjligt i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Gränserna för vad som är okej i relationen har ändrats. Du som som ständigt kritiseras drar dig mer undan socialt umgänge pga skam och fruktan att även utomstående ska se den här dåliga personen du framställs som i relationen. Nu börjar din partners verklighet bli din verklighet på så sätt att du övertagit din partners negativa bild av dig och gjort den till din egen. Det kallas internalisering.

Din partners kontroll utökas till att även gälla dina åsikter, värderingar och normer.

 Exempel på internalisering av din partners verklighetsuppfattning:

• ”Hade jag inte varit så klumpig och fumlig så hade han inte blivit så arg. Jag måste skärpa mig”
• ”Jag kan vara så glömsk och slarvig, det är klart att han tröttnar och blir arg”
• ”Jag klarar inte ens att tömma soporna, det är inte konstigt att han får vansinnesutbrott. Jag måste tömma soporna innan han kommer hem”.
• ”Mina vänner tycker att jag är ”jobbig”, jag lyssnar inte och kan inte uttrycka mig korrekt”.
• ”Jag är så långsint, egoistisk och överkänslig. Jag måste vara mer tillmötesgående”.
• ”Det är egoistiskt av mig att inte ställa upp på sex när han vill ha det. Han har ju behov".

Du  anpassar dig till din partners våld. Varför?

Det händer eftersom

• Våldet introduceras så pass långsamt i relationen
• Du anpassar dig för att undvika att bli utsatt för mer våld (du går på äggskal, tassar på tå)
• Ditt fokus flyttas till att undvika det som sker så gott det går.

 Fas 3 Växling mellan värme och våld (pågår under hela relationen)

• Även i en våldsam relation finns det stunder som är bra
• Det växlar mellan ömhet, kärlek och våld
• Att leva i en relation där våld och ömhet avlöser varandra och ej kan förutses är psykiskt nedbrytande
• Det skapar total förvirring och rädsla och en oförmåga att förstå vad som är acceptabelt och inte i en relation.
• I de kärleksfulla stunderna får du hopp om att kärleken och värmen är din partners vanliga sätt att vara (du måste bara skärpa dig och bli bättre). Bråken och våldet kommer att gå över.
• Eftersom din partner har lagt över ansvaret för våldet på dig så tänker du att bara jag anstränger mig mer så kommer relationen att bli bättre och din partner ”slipper” utöva våld.

Våldet har blivit normalt (normaliserat) när:

• Din partners våld mot dig är en självklar del inom relationen
• Dina gränser har förskjutits och våldet trappas upp och blir grövre
• Du riskerar din psykiska/fysiska hälsa och ditt liv i relationen

När kränkningar, slag och hot är (har blivit) något vardagligt och acceptabelt, är det normaliserat i relationen. Våldet i relationen har blivit en norm. Man glömmer bort hur det är att leva i en relation där partnern inte kränker och/eller slår.

Det finns en historia om en groda som beskriver det så här:

En förenklad men mycket talande beskrivning av normaliseringsprocessen

Om en groda läggs i kastrull med kallt vatten som långsamt kokas upp kommer grodan att stanna kvar, för att grodan uppfattar inte - förrän det är för sent - att vattnet blir farligt varmt eftersom vattnet successivt blivit varmare.

Grodan kommer alltså dö då vattnet kokar utan att tidigare förstått när - eller att - den ska hoppa ur för att rädda sig.

Hade grodan däremot kastats direkt i kokande vatten hade den gjort allt för att försökta hoppa ur omgående.

För dem vi litar på - vill lita på - är vi ganska lätta att ’koka upp’ för vi ligger från början i det kalla vattnet som successivt blir varmare.

Vi märker inte - och förstår inte - hur skadade vi blivit förrän skadan redan är skedd.

Är något man ofta pratar om i samband med destruktiva relationer.

Trauma bindning kan uppstå i alla typer av relationer där det finns en ojämn maktbalans.

Exempel: Mellan barn - förälder, syskon, kärlekspartners, chef – medarbetare.

Traumabindning är en stark känslomässig anknytning mellan en utsatt person och dennes förövare, det här är något som sker under tid och sakta blir ett mönster.

För att det ska utvecklas en traumabindning krävs två saker.

• En maktobalans i relationen, relationen är enkelriktad, en ställer villkoren för hur det ska vara.
• Intermittent förstärkning av god eller dålig behandling. Det växlar oförutsägbart mellan belöning och bestraffning.

Vad är intermittent förstärkning? En enkel beskrivning är att du inte vet om du kommer få någon eller vad du kommer få för respons efter ett beteende. I band får du en vinst (belöning) för ditt beteende och ibland får du det inte. Man kan jämföra det med att fortsätta spela på en enarmad bandit efter en storvinst. Det blir många nitlotter men det kan komma en storvinst, du vet bara aldrig riktigt när så du fortsätter att spela.

Är man osäker på när man belönas för något så tenderar vi att försöka igen, och igen, och igen och så lite till. Det blir en loop man fastnar i. Intermittent förstärkning tar tid att lära in men det dröjer sig kvar desto längre.

Det här är något som händer över tid i en relation, och det blir normaliserat. I en destruktiv relation finns ofta en s.k våldscirkel med ett mönster.

Allt är bra och fantastiskt – så blir det vardag – det växlar mellan värme och kyla – det blir bråk – det blir försoning - allt blir bra och fantastiskt igen. Relationen utvecklas inte till något bättre, tvärt om för den utsatte. Det psykiska/fysiska våldet upprepas i våldscirkeln och blir ofta värre med tiden.

Att partnern växlar mellan värme och kyla, behandlar dig bra ena stunden och dåligt den andra gör dig fruktansvärt förvirrad.

Du försöker mer och mer att locka fram den “snälla” sidan hos din partner, du anpassar dig för att försöka få den “snälla” sidan framme hela tiden.

Tyvärr hjälper inte detta!

Det är aldrig offrets fel att man utsätts för psykiskt/fysiskt våld, och det spelar ingen roll hur mycket man än anpassar sig. Detta är ett mönster, det går inte över det blir bara värre. Svängningarna mellan värme och kyla gör att starka känslor bildas från offret till förövaren. Ilska och ledsamhet blandas med värme och kärlek - belöning varvas med straff. När relationen är dålig känns allt jättedåligt. När relationen är bra känns allt fantastiskt bra. En stark bindning till förövaren blir responsen på alla svängningar.

Traumabindningen kan delas upp i flera olika “band” för att lättare förstå hur komplext det blir i en destruktiv relation med psykiskt och eller fysiskt våld. Varje band är svårt att bryta och tillsammans blir det en väldigt stark bindning.

• Kärlek - är ett starkt band, i början är allt underbart, det är lätt att ursäkta och glorifiera.
• Hopp – hoppet är det sista som lämnar oss, man hoppas på förändring, man vill inte ge upp när man kämpat så länge, ofta har man investerat mycket tid, energi och känslor för att få relationen att fungera.
• Rädsla - rädsla för att våldet ska eskalera om man vill lämna, rädsla att man inte klarar sig själv mm.
• Hat - är lika starkt som kärlek, tar mycket energi och gör det svårt att gå vidare. Och nej motsatsen till kärlek är inte hat, motsatsen till kärlek är likgiltighet. När du känner likgiltighet inför din förövare, först då är du fri från bandet.
• Medlidande – man tycker synd om, känner dåligt samvete, vill inte överge personen.
• Skuld – man tar på sig skulden för att förhållandet är som det är.
• Skam – man skäms för hur man låter sig behandlas och hur man har det i förhållandet.
• Isolering – man har ingen att berätta för.
• Internalisering – man har blivit så manipulerad och hjärntvättad att man tror att förövarens syn på en själv stämmer överens med verkligheten. Man tror på det förövaren har sagt om en till slut. Hela verkligheten är uppochner. Självbilden är förvriden och självkänslan på botten.
• Viljan att förstå - man vänder ut och in på sig för att få svar. Man vill förstå varför personen gör som den gör. Vad är man med om och varför?
• Beroende – ekonomiskt, känslomässigt.
• Omgivningen – andras syn på ens partner
• Barn – starkt band, man stannar för barnens skull eller så lämnar man för deras skull
• Husdjur - rädslan att lämna hos partnern.

Alla dessa band tillsammans gör att bindningen blir väldigt starkt. Att dela upp det på det här viset kan göra det lättare att förstå vad man kämpar med i en sådan här relation, eller för någon utanför relationen att förstå hur svårt det kan vara att lämna en destruktiv relation.

Många får höra – Men varför lämnar du inte? Eller -Men hen verkar ju så trevlig! Eller – Nu får du rycka upp dig och sätta ner foten!

Det viktigaste du kan göra för en person i en destruktiv relation som börjar berätta, är att lyssna, bekräfta och förstå hur komplext det är, inte döma.