Wittingmetoden och metodfriheten

Wittingmetoden och metodfriheten

Den frihet att välja metod man som lärare har innebär att man får
– och även bör – pröva sig fram bland de pedagogiska förfaringssätt
som står till buds. Denna frihet är självfallet också förutsättningen för
att nya arbetssätt skall kunna ut vecklas. För Wittingmetodens del rör
det sig just om att friheten tagits tillvara på det sättet.
I bokens första kapitel beskriver Maja Witting metod utveck lingen i
ljuset av den atmosfär av tilltro och förtroende som metodfriheten gav
åt arbetet i skolan.
Det andra kapitlet innehåller en redogörelse för hur metoden
blev indragen och negativt beskriven i den debatt kring läsmetoder
som ägde rum i »Lärartidningen/Svensk skoltidning«
under åren 1977–1986. Där redovisas också hur Skolöverstyrelsen
i kommentarmaterialet »Läsa« på hösten 1986 presenterar ett
antal argument mot att använda metoden. Kapitlet inne håller
dessutom en redovisning av de många och kraftfulla reaktioner som
kommentarmaterialet väckte och av den om skriv ning som man på
Skolöverstyrelsen blev tvungen att genomföra.
I det tredje och avslutande kapitlet beskriver Maja Witting hur arbetet
kunnat gå vidare. Hon nämner där den viktiga funktion som metodens
tidskrift »Metodkontakt« haft och vad akademiska poängkurser och
annan fortbildningsverksamhet samt nytillkommen metodlitteratur
betytt.

Författare: Maja Witting