Vad är samtalsterapi?

Samtalsterapi kan föras utifrån många olika teoretiska utgångspunkter som t ex objektrelationsteori, självpsykologi, jag-psykologi, affektteori, anknytningsteori. I psykodynamiskt inriktade psykoterapier antar man att tidigare livserfarenheter, speciellt barndomsupplevelser, har en stor betydelse för utvecklingen av klientens aktuella problem och svårigheter. Ofta har aktuella livshändelser ¨tagit tag¨ i några känslomässiga svårigheter som grundlagts tidigare i livet t ex teman som separation, förmåga att hantera kränkningar eller relationssvårigheter. Ett symtom som t ex panikångest kan därför uppstå av olika skäl hos olika personer. Fokus kan ligga såväl på klientens relationer med andra människor som på inre upplevelser, men handlar mestadels om båda.

Psykoterapi kan fokusera på att bearbeta de aktuella svårigheterna och hjälpa klienten att återfå sin tidigare funktionsnivå; Detta kan ta relativt kort tid i anspråk som vid kriser eller vid  korttidspsykoterapi. Om terapins mål är mer omfattande och även syftar till att bearbeta underliggande svårigheter med rötter i tidigare livserfarenhet kräver det ofta längre tid.

Det gemensamma för alla former av samtalsterapi är att de utgår från samtalandet. Samtalet är basen för all slags psykoterapi och om den kompletteras med t ex andningsövningar, kroppsövningar och visualiseringsövningar (imaginationer) övergår terapin mot kroppspsykoterapi. Om samtalsterapin kombineras med t ex visualiseringsövningar, symboldrama eller metaforer och hypnos övergår terapin i hypnoterapi. Även i dessa psykoterapiformer ägnas mycket tid till samtalande.